Tankar i skymningen

Snöflingorna faller tätt idag över städer och byar. De får mig att hålla mig borta från oplogade vägar. Jag väljer att stanna hemma och drömmer mig bort till den högt efterlängtade resa vi ska göra om några månader, mannen och jag. Drömmer och planerar. Söker information. Kontaktar. Väntar. Längtar. En del av mig är redan där. Förväntan reser sig som en våg inom mig. Är jag en rastlös nomad eller helt enkelt urtypen av nordbon som längtar bort till sol och värme mitt snöstormen ? Februari kom med isande köld och snöstorm. Solen visade sig ett par timmar igår förrän den drogs bakom ett tjockt molntäcke. Det var den annalkande snöstormen som fick himlen att byta färg och de snöklädda vidderna att blekna. Hur ska jag få tiden före den efterlängtade resan att gå utan att gå i bitar ? Ibland kommer svaret som på beställning. Äldsta dottern anmälde oss till en vandringskurs. Med början från februari ända till september. Vi kommer att få bekanta oss med lokala vandringsleder och lära oss om hur man förbereder sig inför en vandring. En längre vandring med övernattning väntar på hösten. Ett äventyr väntar mig. Livet återvänder. Bara att veta att det kommer, att jag snart är på väg får mig att lyfta mitt huvud, får mig att ännu några månader orka med mörker och kyla, gå i motvind, skrapa is från bilrutan. Hur bli vän med vintern ?